fredag 21 oktober 2011

Svenska

I Svenskan har vi jobbat med skrivprocess utifrån den här målningen av Christian Krogh.
Eleverna fick jobba i par och tillsammans skriva en liten text utifrån vad de såg på bilden. Så här blev resultatet.

Det är november och det blåser mycket ute. Jonas sitter inne i sin stuga och läser en bok det var mysigt inne. Det var mycket vågor i vattnet och gräset är torrt.
Han hörde mycket ljud ute. Jonas gick ut och ser att det är storm. Det blåste mycket och åskade. Han ser också en stor tornado. Allt ute blev förstört av tornadon. Jonas sprang iväg för att hämta sin kamera. Jonas blev rädd när han står och tar kort på stormen. Han tog några kort och sen sprang han iväg och hämtade hjälp.
Jonas tänkte ringa polisen men han hade ingen mottagning på telefonen. Nästa dag tänkte han gå ner till stugan och titta om den var kvar.

--------------------------------------------------------------------
Det var en dag på hösten som Anders och hans familj var ute på landet. Det var faktiskt soligt och lite blåsigt ute. Anders var 20 år gammal och inne och läste tidningen. Han hörde många barn som skrek, då blev han lite orolig för att hans lillebror Johan som var 10 år gammal inte har kommit hem än. Han gick ut och kollade runt hörnet och såg att Johan var inblandad i konflikten. Anders bad honom att komma hem med en gång. Fast hans lillebror vägrar att komma in, för att han vill leka mer. Ja, sa Anders. Det är dags för middagen. Mamma och pappa väntar på oss.

-------------------------------------------------------------------Det var en solig dag i oktober. Ulf var i sin sommarstuga. Han är en lärare i 28årsåldern, han är blond, har ganska långt hår och är smal. Under helgen brukar han åka till sin sommarstuga för att fiska, koppla av, läsa böcker, helt enkelt ta det lugnt.

Ulf satte sig och läste en roman när han hörde en bekant röst, han stod vid dörren och kollade.
– Gud! Kan det vara sant?
Han tänkte att det var hans barndomsvän som han har vuxit upp tillsammans med.
De har inte träffats på många, många år.
Ulf ropade: - Stephan! Stephan! Vilket sammanträffande!
Men Stephan kände inte igen Ulf. Han påminde honom om när de fuskade på provet, då Stephan avbröt honom: ja! Ja! Jag känner igen dig! Ulf är det du! Vad du har förändrats!
Ulf bjuder Stephan på en kopp kaffe. De satt och pratade om gamla tider tillsammans.